Du frågar igen och igen, men det är alltid samma svar.

Det är då de vanligtvis tittar på när man går sin egna väg, då det enda som snurrar omkring i tankarna på dem alla är "Det är nu vi måste släppa taget." Den där dagen, som verkar så hemsk men samtidigt så underbar. Fast å andra sidan, det blir enkelt för mig eftersom jag inte har någonting att släppa, för jag fick aldrig hålla i någonting från början.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0