Du säger hur du vill ha det, aldrig hur det verkligen är.

Du som säger att du har planer och tankar,
folk du älskar och folk du vill hålla hårt i,
saker du vill göra och saker du vill försöka fixa,
du har lösningar och svar på allt, och till alla
Du säger att du kan vara dig själv, att du är det.
Men hur kommer det sig att allt du säger inte längre lyssnas på?
Allt du lovar skrattar folk åt och ser sedan motsasten
Allt du säger, säger du för du vill mena det
men du vet innerst inne att du inte gör det.
Du sjönk.
I mina ögon, var det du som stod helt stilla där nere,
så långt ner som det bara går att hamna.
Så säg mig, hur tänkte du att du skulle fixa detta nu?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0